Efter 2,5 månad i Oxford börjar vi nu känna oss hemma i vår nya vardag.
Jens trivs på jobbet, kontoret är litet och alla är trevliga. Dagarna är inte så sena som vi befarade och bäst av allt är att det spelas firmafotboll! Resan till jobbet går bra, vi bor helt rätt i förhållande till arbetsplatsen och Jens slipper nästan alltid mastodontköerna runt Oxford.
Sofia njuter livet som hemmafru. Troligtvis hade det varit en större grej om jag hunnit jobba efter mammaledigheten, nu känns det bara som den fortsätter och jag är rätt inne i hemmalivet. Än har jag inte hunnit känna mig uttråkad eller understimulerad, jag har för fullt upp för det. Jag har inte hunnit få några kompisar än, men tack vare sociala medier och småpratande med andra föräldrar i skolan, på lekplatsen och på diverse aktiviteter känner jag mig långt ifrån ensam.
Astrid stortrivs i skolan. Hon snappar upp mer och mer engelska, från att enbart ha varit substantiv kom hon häromdagen hem och sa att hon var happy och att något var scary. Hon är med i tjejgänget, har alltid någon att leka med i skolan och har precis blivit bjuden på sitt första kalas! Ibland säger hon att hon saknar sin gamla børnehave, men som fyraåring lever man så mycket i nuet att hon verkar tycka att detta inte är konstigt alls utan bara hemma.
Albert är ju så liten att han är nöjd så länge han är på samma ställe som oss. Det känns dock väldigt skönt att han får vara hemma så länge, han hade absolut känts för liten för en dagisstart i våras.
Huset är toppen. Vi har gott om plats, allt funkar som det ska, det är fräscht och nu när vi lyckats sätta på värmen är det riktigt behagligt inomhus! Vår gata är väldigt lugn och trevlig och väldigt medelklass. Vi hade kanske önskat att det bodde lite barnfamiljer här, men har förstått att det beror på att vi inte tillhör det bästa skoldistriktet och att man hellre väljer ett slitnare och mindre hus några gator bort för att vara säker på en plats i rätt skola. För oss som ska vara här under så begränsad tid spelar detta mindre roll. Mer om skolhetsen i ett annat inlägg.
Området är fantastiskt. Skolbyn ser ut som en engelsk by ska se ut och det är fantastiskt lyxigt att kunna gå ner till Themsen och söta slussen på ingen tid alls. Faktiskt är det väldigt fint här!
Oxford är en mycket trevlig stad. Den påminner på många sätt om Lund med alla universitetsbyggnader och unga människor. Stämningen känns väldigt bra, det märks att det bor många akademiker här och med alla gäststudenter och -forskare smälter man bra in som utlänning.
Storbritannien fungerar ungefär som förväntat. Många gånger skakar vi på huvudet åt all administration och hur omständliga vissa saker är, men mest känns allt väldigt civiliserat och enkelt. Alla är trevliga, det småpratas mycket och hetsas mindre än i Sverige och Danmark. Vi har nog också fördel av att ha bott utomlands tidigare och helt klart är steget Danmark - UK mindre än Sverige - UK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar