Sista

Nu är det nedräkning. På riktigt. I övermorgon åker barnen iväg på äventyr tillsammans med mina föräldrar, på torsdag kväll flyger jag upp till Sverige och på fredag kommer flyttfirman hit och packar ihop vårt hem. Jens möter dem i Ox 10/8 och dagen efter ankommer barnen och jag. Gulp.

Just nu handlar det mesta om avsked och sistan. Vi har varit på vårt lilla trevliga bibliotek för sista gången. Vi har bakat upp allt mjöl, bakpulver och kokos och således skjutsat vår sista kaka in i just denna ugn. Vi har varit ute på fina Vestamagar Naturcenter för sista gången och sagt farväl till ett gäng av våra vänner, förhoppningsvis inte för sista gången, men väl för sista gången i denna fas av livet.

Trots att vi ju bara ska vara borta i två år är det inte säkert att vi kommer tillbaka just hit, till denna del av staden. Vårt älskade Nørrebro, Københavns egen smältdegel, en mix av allt och där Pias politik känns långt borta. Bästa lekparken, bästa kafferosteriet, bästa lunchstället, bästa cafét, bästa bagaren, bästa grönsakshandlaren, bästa presentaffären, bästa glasskillen. Jag funderar på om det är märkligt att säga farväl till alla. Kommer tjejen som har presentaffären undra vart svenskan med de små krulliga barnen tagit vägen? Kommer den sura kassörskan i Netto sakna mitt extra trevliga hej och tack? Kommer bagaren fundera över vart hon som envist tjatar om att han ska stoppa kardemumma i bullarna blivit av? Troligtvis inte. Ändå känns det konstigt att bara åka. Efter två mammaledigheter känner jag mitt kvarter utan och innan, jag vet var jag hittar russinen i den ibland rätt slitna och tilltufsade kakan och jag känner mig som en av alla. Jag är absolut inte dansk, men jag är en stolt københavner och en ännu stoltare Nørre Bronxer!