1/9 börjar Jens jobba. Kontoret ligger en dryg halvtimme söder om Oxford och för att ta sig dit behövs en bil. Vi har hittills i vårt liv varit billösa, bor man i Köpenhamn klarar man sig långt med cykel, buss, tåg och flyg och nu ska vi alltså ut och köpa vår första bil. Det känns rätt stort på något sätt, mest för att det handlar om många pengar, men också för att det är en av de sista vuxengrejerna vi inte haft och vi snart inte längre kan låtsas att vi är ungdomar. När man är van vid danska bilpriser är bilshopping i UK inte otrevligt alls. Priserna här är mellan hälften och en tredjedel av de danska bilpriserna och från att i DK funderat på om det ska vara en Skoda Fabia eller Kia från 1998 kan vi nu plötsligt få en riktigt fin bil.
Så långt är allt bra! Kruxet är bara att vi först varit tvungna att provsitta ett helt gäng olika märken och modeller för att komma fram till vad vi är ute efter. Det ska vara en bil med plats till hela familjen och en del bagage, den ska vara säker, inte för gammal, inte gått för långt, inte vara för stor för smala brittiska vägar, vara bränslesnål, helst dricka diesel och inte ha allt för dyr försäkring. Efter en heldag i bilhelvetet, en gigantisk bilförhandlare med det mycket passande namnet Car Giant i en halvskum del av London har vi kommit fram till att vi nog antingen vill ha en Volvo V50 - OK plats, men smidig att ratta runt och parkera eller en BMW 520 - läcker på alla sätt och vis, men klart dyrast av allt vi tittat på.
Besöket hos biljätten var f.ö en rätt intressant upplevelse. 5000 bilar på ett enormt område, indelat i tre olika avdelningar för olika bilmärken och med löpande-band-försäljning. Man hittade en bil på den stora parkeringen, noterade reg.nr, gick till kontoret för avdelningen för just det märket, registrerade sig, första gången med ungefär alla uppgifter man kan tänka sig, och några till, uppgav sitt telefonnummer, nummer på bilen man ville titta på, lämnade in valfri nyckel i pant och fick nyckel till bilen. När man tittat klart gick man in till kontoret, ställde sig i kö, upplyste telefonnummer, lämnade in bilnyckel, svarade på en miljard frågor om bilen man tittat på och fick sedan tillbaka sin nyckel, alternativt nyckeln till en annan bil. Många timmar tog det.
Nu tror vi att vi har hittat en passande bil som verkar bra på alla sätt och vis, förutom att den finns en bit norr om Liverpool. Jens håller på att undersöka om det går att ta tåget dit på smidigt sätt och gör det det får han ge sig ut på bilköparresa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar