Om Ikea och varför vi inte är så jätteimponerade av dem

Den sextonde augusti åkte vi till det blågula varuhuset i Wembley. Glada i hågen handlade vi en gästsäng med två tillhörande madrasser, ett skåp till köket, en byrå, en rullgardin och diverse smått. Eftersom vi var fyra stycken i en liten Golf beställde vi hemleverans. Så som vi många gånger förr med gott resultat gjort på Ikea Gentofte. Leveransavdelningen meddelade att de hade mycket att göra och först den 25e skulle vi få våra varor. Lite irriterande, men OK, vi hade ingen jättebrådska och istället för att sitta hemma och vänta packade vi in oss i bilen och åkte till Wales.

När vi kom hem, den 21a, låg det en lapp på hallmattan att Ikeas fraktfirma varit där den 19e, men då vi inte var hemma som avtalat hade de åkte tillbaka med varorna till Ikea och att vi skulle vara tvungna att betala en ny leverans. Jens ringde numret som skulle ringas och fick för första gången testa Ikeas fantastiska telefonkö. Efter mycket om och men gick Ikea med på att det var de som gjort fel och att de skulle skicka varorna igen. Nu var det dock inte längre möjligt med den 25e, utan först dagen där på, den 26e, skulle vi få våra saker. OK, en dag senare än vad vi räknat med, lite irriterande, men det kunde vi leva med.

Fredagen den 26e hängde vi i fönstret, ivrigt väntande på en lastbil, som aldrig dök upp. Jens ringde igen till Ikea, hamnade i kö och väntade en dryg halvtimme. De beklagade mycket, men problemet var att en av våra varor var slut i varuhuset och därför kunde de inte sända ordern. Jens frågade hur det kunde komma sig, vi hade ju själva plockat våra varor, betalat dem och kört dem till hemleveransavdelningen. Ikea förklarade att när vi inte hade varit hemma för att ta emot ordern (på fel dag!!!) hade de kört varorna tillbaka till varuhuset OCH plockat in dem i hyllorna igen. Jens frågade vilken del det var som var restnoterad och bad dem att köra ut de varor som fanns inne istället för att vänta på en grej. De gick igenom varunumren och det visade sig att den vara som var slut var en halkmatta till badrummet för ungefär £2. En matta som vi burit hem själva och nu låg i vårt badkar. En matta som inte alls fanns med på någon leveransbekräftelse och som aldrig någonsin har varit med bland de varor som skulle skickas hem. En matta som låg i en påse i en vagn med två barn som befann sig i Ikeas matbutik medan de varor som skulle skickas med lastbil låg på en vagn med Jens i en annan ände av affären.

Personen hade lite svårt att förstå att Jens tyckte att detta var helt uppåt väggarna, men gav med sig och erkände att de gjort fel. Igen. Dessvärre går transporterna till Oxford bara på fredagar så vi skulle vara tvungna att vänta ytterligare en vecka. Här börjar vi bli ganska less. Jag ringde upp och förklarade att vi inte gick med på att vänta så länge och att tisdag var vår absoluta deadline. Personen jag pratade med kunde inte ordna det, men skulle be en manager titta på mitt krav och ringa upp. Vilket inte hände. Efter att ha suttit i kö många gånger om och hela tiden blivit bortkopplad efter 20 minuter gav vi upp och tänkte att fredagen den 2a september väl fick funka.

Jens började jobba den 1/9 och den andra tillbringade jag och barnen hemma, det var den varmaste dagen hittills och helst hade vi velat gå till poolen och plaskdammen, men det är klart att det kändes värt att vara hemma i väntan på våra, vid det här laget, rätt efterlängtade möbler. Vi väntade och väntade. Och väntade och väntade och när klockan var 15:30 ringde jag till Jens, som ringde Ikea och fick bekräftat det vi började befara. Det skulle inte komma någon leverans den dagen heller. Någon hade varit inne och annullerat ordern så den hade inte plockats och gått iväg som den skulle. Nästa leverans skulle bli kommande fredag, den 9/9. Här håller jag på att gå upp i limingen.

Den 4/9 tar vi nya bilen och åker till Ikea. Vi handlar lite och går sedan och pratar med hemleveransavdelningen, som hänvisar oss vidare till bytes- och kundservice. Jens tar ett nummer och konstaterar att det är 66 personer före oss i kön. En knapp timme innan stängning. Jag irrar runt och hoppar på tre personer som ser ut som managers och förklarar vårt problem och till sist hämtas en fjärde manager som förstår att vi börjar bli upprörda och plockar oss förbi kön. Medan vi står bredvid datorn skriver han att varorna ska levereras onsdag, han tar våra telefonnummer ytterligare en gång, han rödflaggar vårt ärende, klickar i att det ska ha hög prioritet och noterar att e-mail ska skickas samt att de ska ringa för att bekräfta leveransen på tisdag. Det sista jag säger innan vi går är att jag verkligen hoppas att han har löst detta nu och att jag kommer att komma tillbaka, den gången arg på riktigt om det skiter sig igen. Han försäkrar att allt är OK och att han inte är så sugen att möta mig ännu mer upprörd.

Onsdagen kom och eftersom det var Astrids första dag i skolan och vi trodde att jag skulle behöva vara med henne hela dagen hade Jens förberett sig på att arbeta hemma. Eftersom lämningen gick så bra var jag hemma igen efter en halv timme, Jens åkte till jobbet och jag fixade hemma och spanade otåligt ut genom fönstret. Vid tre börjar jag ana oråd, det samma gör Jens och innan jag hinner ringa honom får jag ett sms där det står att det inte blir någon leverans. Ikea har lyckats strula till det IGEN. Vi får ett nytt leveransdatum, imorgon fredag.

Eftersom det har varit så mycket trassel mailar Jens den allmänna e-mailadressen som står på Ikeas hemsida. Han förklarar dilemmat och vill få bekräftat att allt är OK med ordern. Han får snabbt svar där det beklagas de problem vi haft och bekräftas att allt är OK med ordern till imorgon. Anledningen till att vi inte kunnat få varorna är att de fick in ordern så sent att den inte hunnit plockas i butiken. Hur då??? Vadå sent, de har haft ordern sedan den 16/8, det är 23 dagar.

Vis av erfarenheten ringer Jens fraktfirman idag för att få bekräftat att de verkligen har mottagit ordern. Det har de inte. Någon har inte lyckats trycka igenom den i tid och fraktfirman har inte fått den. Jens ringer Ikea, som vanligt tar det minimum en halv timme att komma igenom till någon totalt inkompetent och är nu rätt upprörd, vilket verkligen inte händer ofta. De surrar om ny leverans på måndag och att de ska ringa tillbaka och bekräfta det under kvällen.

Det går en timme och ingen har ringt. Jag är nu så arg att om det hade klivit in någon i blågul uniform hade jag nitat denne. Jag ringer Ikea. 28 minuter tar det att komma fram. Jag får prata med en man som förstår mig, alla är såååååå förstående, och som kopplar mig vidare till en manager. Jag får lyssna på ABBA i tio minuter och sedan säger det klick. Jag har blivit bortkopplat. Jag ringer upp igen, väntar en ny halvtimme och när jag äntligen kommer fram är jag så arg att jag kokar. Jag vet hur det är att sitta i andra änden och få arga kunder i örat, jag vet hur jag brukar be dem att lugna sig och förklara att jag gärna vill hjälpa till, men att de måste lugna sig, men jag vet också att när någon är så upprörd gäller det att vara trevlig och effektiv och skaffa sig en snabb överblick av tidigare händelseförlopp och om det är något som gått minsta snett göra sitt yttersta för att se till att allt löser sig. Ikea verkar ha missat det där sista.

Kvinnan jag pratar med förklarar att det visst ser ut som att ordern ska gå imorgon, men att hon måste kolla att den blivit plockad på lagret för att vara säker. Jag förklarar att vi har pratat med två personer som bekräftat att den inte blivit plockad, samt att vi pratat med fraktfirman som inte har fått in ordern. Hon har helt klart inte kompetens att ta ställning till något, det enda hon kan är att titta på sin skärm. Klockan är 19:20 och hon förklarar att hon är tvungen att kolla med två olika ställen vad som händer, men att hon ringer upp. Jag förklarar att jag har mycket svårt att tro på det eftersom det hittills inträffat två gånger, av drygt tjugo utlovade, att någon ringt tillbaka. Jag ber om ett omedelbart mail, samt ett när hon är klar med det hon ska ordna, men nej, hon kan inte skicka mail. Jag får henne att försäkra mig om att hon verkligen ringer upp igen och hon lovar och svär att både hon och hennes chef ska ringa mig innan de stänger kl 20:00. Jag förklarar att jag vill att hon ringer oavsett om hon lyckats lösa något eller inte och att det inte är OK att bara släppa kunder. Hon bedyrar att hon visst ska ringa.

Klockan slår åtta. Telefonen är tyst. Och där är vi nu. Behöver jag tillägga att vi är fullkomligt rasande på Ikea Wembley. På deras totala inkompetens och ignorans. På hur oerhört dåligt deras system måste vara. Hur frustrerande det är att aldrig komma längre än till någon liten help desk-medarbetare som inget kan och inget lyckas åstadkomma. På att våra varor, som vi själva har plockat ner från hyllorna i Tag-själv-lagret, vi själva har kört till kassan och vi själva har betalat för plötsligt är inne i varuhuset igen och säljs till andra människor.

Alldeles strax skriker jag högt.