Hemmamamma

En av de vanligaste reaktionerna på vår flytt har varit -Oj, stackars dig, du tror inte att det kommer att bli ensamt och tråkigt?

Nej, det trodde jag inte och nej, det är det inte. Faktiskt har jag det fantastiskt bra.

Att flytta en hel familj till ett annat land i några år är, i vilket fall för oss, inte något man bara gör hipp som happ. Vi har efter många timmars samtalande och funderande tagit beslutet att flytta gemensamt. Faktiskt är det något vi har pratat om ända sedan vi träffades, vilket vi gjorde när båda var ute i världen och jobbade, att vi båda har en önskan om att prova på andra verkligheter än den gamla vanliga invanda. Lika mycket som våra år här är till för Jens, lika mycket är de till för mig och våra barn. Jag har varit lika drivande och på som Jens, det här är vårt projekt.

Vi har ingen stress i vårt liv. Inte mer än att vi ibland får gå lite snabbare upp till skolan eller skynda oss för att nå något transportmedel. Vi slipper fundera på vem som ska ta hand om barn som är sjuka, vi slipper skynda till dagis på morgonen, skynda vidare till jobbet, skynda för att hämta på dagis, skynda hem och skynda med maten. Genom att jag är hemma får vi båda mer tid tillsammans familjen och mindre tid att skynda.

Kanske halkar jag efter på arbetsmarknaden, kanske spelar två år hit eller dit inte så stor roll. Och om jag halkar efter, ja då får jag väl komma ikapp. Jag har svårt att förstå att det anses bättre och viktigare att lägga tid på sitt arbete än tid på sin familj. Jag är rätt säker på att jag på min dödsbädd inte kommer att ligga och ångra att jag inte tillbringade mindre tid med mina barn och mer tid på jobbet.

Jag gillar att jobba och jag trivdes bra på min gamla arbetsplats. Men jag trivs mer tillsammans med mina barn. Jag känner mig inte instängd och jag känner mig inte understimulerad. För mig är det frihet att inte på minuten notera när jag kommit in till jobbet, att kunna lägga upp min dag så som det passar mig. Jag träffar andra föräldrar, mest mammor, men även en del pappor, och såsom boendes i en stad med mycket hjärna är det ofta andra saker än blöjor och nappar som diskuteras. De flesta föräldrar jag träffar lever dessutom i multikultifamiljer, vilket ger det hela en ytterligare dimension. Jag har möjlighet att läsa mer än när jag jobbade, jag hinner läsa flera dagstidningar och har äntligen kommit igång med att läsa böcker igen efter en torka under graviditeter och amning.

Nej, jag känner inte att det är synd om mig och nej, jag känner inte att jag har fastnat i någon gammal fälla. Jag känner att jag har varit med och fattat ett beslut som passar oss alldeles ypperligt just nu.