Vi är redo!

Stolta och glada föräldrar

Ikväll har vi - japp, Jens kom hem precis i tid! - varit i skolan på föräldrasamtal med Astrids huvudlärare. Det märks tydligt att det är en privat förskola med annan lärartäthet än i DK. Läraren visade Astrids mapp där varje moment i undervisningen beskrevs med foton av Astrid och små kommentarer. Att hon stortrivs visste vi redan och det verkar som skolan trivs med henne också. Hon gör som man ska, leker fint, delar med sig, övar sig på att skriva och hänger med. Det går framåt med engelskan, läraren menar att hon förstår mer och mer och har också börjat prata, inte bara enstaka ord utan små meningar. "Green, just like the tree" hade hon till exempel sagt häromdagen när de målade. Det absolut bästa är dock att hon har många kompisar och är en god vän. Hon har alltid någon att leka med och är med i leken på samma villkor som de andra, hon är social och är inte rädd att be om hjälp " Please help" om det behövs. Vi har inte varit oroliga, men det är verkligen så skönt att höra att det funkar riktigt bra i skolan! Heja Astrid!

English

Jag tycker att jag är helt OK på engelska. Jag har vistats i engelsktalande länder en hel del och den största delen av kurslitteraturen när jag pluggade var på engelska. På jobbet pratade och skrev jag ungefär lika mycket på engelska som på svenska och danska och jag tycker att jag kan uttrycka det jag vill få fram och jag förstår det jag hör och läser. Grunden i min engelska är den jag plockade upp under ett high school-år i södra Indiana, den värsta hick-dialekten har slipats bort och folk brukar ha svårt att placera mig när jag öppnar munnen.

Innan vår flytt hit hade jag varit i UK en gång, när jag var sexton eller så var jag fyra dagar i London, det är min enda tidigare brittiska erfarenhet och den är inte så mycket att hänga i julgranen. Jag har ju såklart träffat britter och hört britter prata men innan jag kom hit hade jag inte riktigt förstått hur stor skillnaden mellan den amerikanska jag var van vid och den brittiska engelskan faktiskt är. Fortfarande är jag helt överväldigad av alla ord och uttryck och hur mycket rikare och mer sofistikerad den brittiska engelskan är. Nu bor vi visserligen i Oxford och de britter jag pratar mest med är alla välutbildade, så min bild kanske är något skev, men ändå, vilket språk!

Jag känner mig som en elefant när jag öppnar min mun, jag klampar fram bland ballerinor på tå och försöker anstränga mig så gott det går att snabbt som tusan spruta ur mig artighetsfraser. Varje mening jag säger kommer ut tre gånger så lång ur en britts mun. Mycket intressant och rätt imponerande!

Cheers, bye bye och hello ropar vår lille trespråkige son!

Gräsänka

Jens har en galen vecka som startade med ett tolvtimmarsmöte med viktig kund. Just nu är han i DK för att reda ut vindsröran, samt hoppa förbi kontoret. Dagens höjdpunkt var tydligen lunch i bästa lunchmatsalen, de danska ingenjörerna har det klart bättre än de brittiska!

Jag har ägnat min kväll åt att packa adventskalenderpaket. 18 är inslagna och upphängda, 30 kvar att fixa imorgon. Med julmusik, tända ljus och en lussebulle eller två börjar jag komma i julstämning!

Första advent!

Det jag tycker är bland det svåraste som utlandssvensk är att förmedla adventskänslan till mina barn och det ännu mer nu när vi är i UK. Det går inte att förstå det magiska med tända ljus om man inte har levt i decembermörkret i Sverige. Hur det blir ljust vid nio och mörkt igen vid tre och hur magiskt det är med ljusstakar och stjärnor i varenda fönster i hela landet som lyser upp i beckmörkret. Jag försöker så gott det går att göra det så adventigt som möjligt och i år var Astrid väldigt entusiastisk och hjälpsam!

Mycket av det goda. Lite för mycket.

Efter tre dagar hemma med febrig lillebror följda av två dagar med något piggare , men väldigt klistrig, dito, samt studsig storasyster och med en man som jobbat långa dagar känner jag att jag alldeles strax behöver få vara ensam en stund. Nästan alltid är det mysigt att vara hemma, men när det 1500e Varför? nått mina öron och när jag inte varit ensam på toaletten mer än en halv gång på fem dagar börjar pausbehovet bli ganska stort. Imorgon tänker jag stjäla en förmiddag och göra något själv. Kanske strosa i affärer, sätta mig på ett café med en bok, eller bara låsa in mig på toaletten i några timmar.

---------------------

Tillägg:

"Jag bara äääälskar att prata!" sa Astrid. - No shit.

Tid

Jag njuter av att ha tid. Tid att inte stressa på morgonen. Tid att samla fina löv. Tid att andas vid en dimmig Themsen. Tid att putta gunga. Tid att leka. Tid att baka. Tid att bara vara.


-- Post From My iPhone

Snorig lyx

Stackars lille lillebror är dängförkyld och snorar och hostar och är allmänt slak. Med storasysters första vinter i børnehaven färsk i minnet, med stressen över att inte vara borta för mycket från jobbet och samtidigt inte vilja skicka iväg en liten sjuk tjej för tidigt till dagis känns vår nuvarande situation så lyxig. Sjuk lillebror innebär att vi myser i soffan, ser Peppa Pig och läser böcker istället för att gå till öppna förskolan. Förhoppningsvis hinner hans immunförsvar blir lika bra som storasysters nu är lagom till dagisstart!

Sådant som är rätt besvärligt

Jag fick nyss ett mail av min goda väninna i KBH, vars man är kollega med vår hyresgäst. Tydligen har vår ägarförening i huset efter drygt tre års diskuterande fått ändan ur och satt igång Det Stora Takbytet. Hela yttertaket ska alltså bytas ut, från ett gammalt läckande såll till ett modernt och tätt. Så långt är allt toppen.

Problemet är bara att det i offerten från takfirman, som kom in ett bra tag innan vi flyttade, stod att vindsförråden skulle kunna vara kvar under bytet och att allt skulle täckas över. Vi har alltså lämnat vårt förråd fullproppat med allt vi inte kände att vi skulle behöva under våra år här, vilket är en hel del. Nu visar det sig att det inte alls går att lämna saker i förråden, utan allt ska tömmas. Eller snarare skulle tömmas, för det skulle visst gå snabbt. Vår stackars snälla hyresgäst har således släpat alla våra saker ner för baktrappan och nu står de och fyller halva vardagsrummet. Han har flera gånger försökt ringa Jens, men då vi bytt nummer ett antal gånger i jakten på operatören med bäst täckning har han troligtvis ringt fel nummer. Den fantastiska ägarföreningen har viss missat att det kan vara smart att meddela inte bara de som bor i huset utan också de som äger lägenheterna, för vi har inte hört ett ljud från dem. Hoppsan hejsan.

Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta. Det är inte direkt så att det kryllar av människor med extra förråd och källare i vår köpenhamnska umgängeskrets. Det ser ut som Jens blir tvungen att lägga helgen på en tur till DK för att rådda lite. Jippi.

11-11-11 11:11!

Inte bara är det ett fantastiskt datum idag, det är även tre månader sedan vi kom hit! Tre månader som har gått rasande fort, samtidigt som det känns som vi varit här en evighet. Någonstans såg jag en anpassningskurva för ex pats, där man i början är euforisk över allt det nya, för att efter ungefär tre månader dippa och ifrågasätta allt som inte är som hemma och sedan, efter ett år acceptera skillnaderna och efter flera år, fem eller så börja bli integrerad. Det ska bli intressant att se om vi följer kurvan, klart är att vi nu har vardag och smekmånaden är över. Jag har en viss förhoppning om att dippen inte kommer bli så stor, vi har gått in i detta med rätt realistiska förväntningar och i mitt fall handlar det dessutom om flytt till tredjeland, vilket jag har fått för mig är enklare än den första flytten. Vi får se!

November

Idag kom hösten. Eller den har nog kommit smygande den senaste veckan, men idag känns det verkligen som november. Det är grått och blött och solen, om den finns idag, har inte visat sig alls och nu börjar det bli mörkt. Visserligen är det inte särskilt kallt och helt klart ljusare än i mina gamla hemtrakter, men det är inget snack om saken, det är höst.

Tisdagar är traditionellt familjens blädag, men hittills verkar vi ha sluppit tisdagar denna termin, säkert mycket eftersom Astrid bara har tredagarsveckor i skolan. Idag verkar dock tisdagen slagit till med ordentlig kraft. Alla är trötta och de två yngre ylar antingen ikapp eller i kanon. Den pedagogiska mamman har firat dagen med årets första tomtehot. Imorgon är det onsdag, det blir nog bra.